... att ha en kropp som gör ont var och varannan dag.
Jag är inte allvarligt sjuk, men har besvär med rygg, nacke och axlar. Har jag haft förr så jag är van.
MEN, jag är skitnöjd över att min mage, efter 5 års tid av smärtor ÄNTLIGEN få vara fri.
Ännu mer trött är jag på att vara orolig över sjukskrivning, chefer, jobb mm...
Är inte jättekul att vara sjukskriven, inte orka med vardagen de dagar man har ont, eller få 80% av lönen.
Nu har jag fasttjänst, men blir ändå orolig för att de kanske hittar ett sätt att "få bort" en från jobbet.
MEN, jag är inte sjuk jämt. vart mycket nu i höst och vinter pga operationen.
Men för ofta så är det sån hetsjakt på sjukrivna. HELT SJUKT!!!
Ingen mer än jag önskar att jag bara fick vara smärtfri och kunna jobba.
Nu är jag bara sjukskriven ett par dagar, men jag vet hur det är att vara sjukskriven en längre tid.

Men oftast så är det IDIOTER med dumma kommentarer, beslut osv som ALDRIG vart sjuk eller haft anhörig som vart sjuk. Det fattar helt enkelt inte.
Jag skulle fatta ändå, jag kan förstå och ha empati för människors öde fast jag inte vart med om det själv. 
Har såå svårt för att förstå folk som inte automatiskt har förståelse för andra människors öde, besvär eller sorg.
Nog med detta... Jag är faktiskt alltid så possitiv, som min handläggare på Avesta Hälsan sa sist.
Jag är oftast glad, trevlig, nära till skoj och skratt trots ont, sjukdom eller annat.
Jag en possitiv och lättsam människa. Man kommer långt på det.

I morgon kommer min mamma hit och ska umgås med mig och barnen.
Tindralis pappa ska hämta henne från skolan imorgon för att åka ner på stan för att ta hål i öronen.
Hon hade pratat om att göra det hos pappa, så jag erbjöd mig att vi kunde göra det i morgon, men hon ville göra det med pappa eftersom de pratat om det och för att, som Tindrali sa:
" Då kan jag klämma hur hårt jag vill i pappas hand om jag blir nervös" hi hi hi...
Tindrali tog hål i öronen när hon var 6 ½, men fick en inflammation och såg ut som en allergi i ena hålet.
Tydligen vart hennes pappa lika när han var liten. Fick ta om ett par gånger innan det blev bra.
Så nu har vi väntat i 2 ½ år och ska låta de första örhängerna som man får när man tar hål, sitta i ett halvår fram till sommaren så det får läka ifred.
Nu är hon pirrig och har bestämmt sig för lila färg på örhängerna :)
Sen skjutsar hennes pappa hem henne så ska vi mysa med mormor.

Tittar på gamla kort.
Min lilla bäbis har blivit så stor. Och dottern då... 9år snart... hmmm... Hänger knappt med :)






Go´ kväll !!!